Hanna Olofsson

Jag såg nyss Justin Biebers film - Never say never. Jag har ju sett den många gånger innan och jag blir it less den, hans historia är hur härftig som helst. Han är bara en helt vanlig människa som fick sin dröm i uppfyllelse och lever drömmen. Han är sårbar som alla andra, jag blir alltid lika rörd då han mår så dåligt över att han måste ställa in en konsert. Hans sång lärare eller vad man nu kallar de sa en bra sak. Typ något sånt här: Människorna måste förstå att stämbanden slits och att ibland så måste man vila. De fattar då en idrottares muskel sträcks eller får en bristning. Stämbanden fungerar exakt likadant.

Det här inlägget menar jag som en hyllning till Justin, han sålde ut "Madison square garden" på 22 min!